Den 30 maj skulle Thang utvisas ur Sverige. Jag har skrivit många inlägg om det sedan den dagen och vi är många som engagerat oss och försökt få Migrationsverket på andra tankar. Thang har varit omhändertagen av sin ”fosterpappa” sedan han var sju år gammal och kom till Sverige för över 7 år sedan. Han har inga kända biologiska föräldrar i Vietnam och här i Sverige har han både rotat sig samt anpassat sig på ett alldeles utmärkt sätt. Trots rådande lagstiftning och de direktiv man har så stod de fast vid sitt beslut, han skulle utvisas.
Under större delen av tiden sedan beslutet har Thang levt gömd och vi runt honom har arbetat hårt med både insamlingar av pengar, sett till att det funnits skyddat boende, överklagan, kontakt med myndigheter och kommunen bland mycket annat. I vissa stunder har det varit svårt. Man har sett pappans tomma blick och uppgivenheten. Man har förstått att detta är på allvar, på riktigt och att det faktiskt sker i Sverige 2011. Ibland blev man rädd för att man kanske ingav falska förhoppningar, att man försökte sig på det omöjliga. Men aldrig någonsin har det fått förta viljan och kampen för Thang och hans rätt att få stanna i Sverige. Vi visste att vi hade lag och förnuftet på vår sida och vi gav aldrig upp.
Idag kom beskedet. Thang beviljas permanent uppehållstillstånd och får stanna. Gladast av oss alla är självfallet Thang och hans familj. Men vår glädje ligger inte långt efter, det kan jag lova! När jag fick beskedet satt jag på ett möte och det var inte lätt att hålla fortsatt fokus efter det. Efteråt satte jag mig utanför och fällde en glädjens tår men avbröts hastigt av journalister som ringde sönder mobilen. Det var helt okej faktiskt.
Glädjens tanke går idag till Thang och familjen. Jag vill passa på att tacka alla mina underbara medmänniskor och nyvunna vänner för livet, vi som arbetet i gruppen, tillsammans gjorde vi skillnad. Men störst tack och respekt vill jag ge före detta klass 9D på Örnaskolan i Hylte. Det var ni som tog tag i det och som satte bollen i rullning. Ni gjorde skillnad på allvar och gjorde det omöjliga. Stor fet respekt! Var stolta, bär med er det ni åstadkommit och sträck på er lite extra idag!
Imorgon blir det lite informellt firande med några ur gruppen, Thang och hans familj men den stora festen håller vi lite på. Thangs bror Ly har fortfarande utvisningshotet hängande över sitt huvud och det arbetet för att få honom att få stanna intensifieras nu. Sen ska vi festa, det kan ni lita på! Vi har redan gjort det omöjliga och vi tänker göra det en gång till, var så säkra!
Känslan av att Thang fick stanna. Känslan av engagemanget som fick Migrationsverket i gungning och sen ändrade sitt beslut. Den känslan..jag säger bara det!
